Talar ut.
Hej, jag heter Edvina och jag är 15 år. Jag bor i fosterfamilj i Söderköping, men min mamma bor ute på landet, kanske 2 mil eller något från Östra Husby. Min pappa dog år 2006, vilket tog väldigt hårt på mig, berättar mer om det senare i texten. Anledningen till att jag inte bor hemma hos min mamma är för att hon inte klarade av att ta hand om mig, vi bråkade hela tiden och sådär, så för 2 år sedan flyttade jag hit. Jag kände min fostermamma sen tidigare, då jag gick i Tåby skola ett halvår, där hon jobbar. Jag trivs väl här, men det är lite segt ibland att bo i Söderköping, när man typ ska in till Norrköping eller ska ut på landet till mamma och så vidare. Som tidigare sagt, min pappa dig år 2006. Det tog rätt hårt på mig, han var min bästa vän, vi umgicks varje dag, hela tiden. Vi gjorde i stort sett allting ihop, och jag kommer aldrig glömma våra fina minnen! Än idag, efter 6 år, är det rätt oförståeligt att du faktiskt inte finns kvar här på denna jord, och det känns så himla jobbigt att veta att du aldrig mer kommer komma tillbaka. Men du finns i mitt hjärta, i våra hjärtan, och vi här nere kommer aldrig att glömma dig. Du finns trots allt där uppe och vakar över oss. Jag saknar och älskar dig pappa, men vi ses i Nangijala. <3
Jag har ingen kontakt med så många i min familj, typ min mamma, min ena syster. Det känns väl lite sisådär, men det funkar! Jag har min fosterfamilj, så jag är ju inte direkt forever alone! :) Jag går i skolan ute i Östra Husby, Vikbolandsskolan. Jag har nog aldrig hatat en skola så himla mycket som jag hatar den. Men som tur är så slutar jag ju nian om några månader! Efter nian ska jag vara ledig från skolan tills jag känner att jag kommer klara av ytterligare 3 år av skolan. Folk säger åt mig att jag ska gå klart skolan nu, men det är faktiskt mitt val, och jag känner att jag kommer bryta ihop snart om jag måste gå 3 år till utan en ledighet från skolan ett tag först. Jag har inte så många vänner, jag har lätt för att hitta fel med folk och börjar genast att tjafsa eller bråka med dom då, men det är så jag är och jag försöker att bättra mig. Men jag är en kräsen människa och det kan inte jag rå för. Ta mig för den jag är, eller stick :) Jag trivs inte med mig själv, jag är rätt osäker över mitt liv, hur jag ska agera mot folk som faktiskt bryr sig om mig osv, det är därför jag har så få vänner. Men jag tycker att ni borde försöka att förstå er på mig iaf, att jag har det svårt och har väl kanske inte haft den bästa uppväxten efter år 2006, jag hoppas ni förstår att jag inte vill er nåt illa, även fast jag kanske inte visar det så bra. Förlåt alla! Jag kanske behöver söka hjälp, jag kanske är ett psykfall.. Jag vet inte. Men jag har faktiskt pratat med soc, BUP, en psykolog och kurator... Ska jag lägga in mig eller vad vill ni? Nu ska jag inte skriva mer, jag har väl skrivit typ allt. Är det nån som har läst allt detta och undrar över något, så fråga på. Puss /Edvina
Body of proof
nu ligger ja o ser på b.o.p o sen ska jag bada :) blir en lugn söndag, imoron e de ju skola igen! usch för det :( och på tisdag börjar vi med nationella proven.. fyfan va ja kmr att misslyckas :(